Ibland har man tur. Ibland är det grundlig planering. Oavsett vilket – rätt plats vid rätt tidpunkt kan göra hela bilden. Den här gången var det nog en blandning. Jag befann mig på ett dimmigt Madeira. Dagen innan hade vi bestämt oss för att ta oss upp till högsta toppen, men när jag vaknade en timme innan väckarklockan ringde tog jag mig friheten att planera om. Utanför var det blåsigt, tjock dimma och halvt om halvt regn. Det hade varit idioti att vandra bland bergen den här dagen. ”Vi åker till träddalen istället” sa jag till mitt resesällskap och så fick det bli. Det var förmodligen det enda stället på hela ön som jag allra helst ville se i just dimma, just för att det borde erbjuda väldigt bra fotomöjligheter. Och så var det. Mängder av gamla träd bredde ut sig över en stor sluttning, det ena knotigare än det andra. Det här var en av de första vyerna som mötte oss och den trolska stämningen hade aldrig varit möjlig i solsken. Tack vädergudarna!
